Under några sommarveckor 1975 var Anders Gärderud i sitt livs form. I slutet på juni hade han satt ett världsrekord på 3 000 meter hinder i Oslo. Den 1 juli tävlade han på samma distans på Stockholms Stadion. Lidingösonen infriade alla högt ställda förväntningar. Åskådarna på den fullsatta arenan bar fram Gärderud till ett nytt världsrekord. Tiden blev 8.09,8.
Anders Gärderud minns framför allt publikens betydelse för det perfekta loppet. På det sista varvet kändes det som han inte kunde bli trött, något som han varken tidigare eller senare upplevt. Jublet och hejaropen gav honom energi att spränga nya gränser. Ett år senare tog Gärderud OS-guld i Montreal på en ny världsrekordtid. Men för den svenska stjärnan är loppet i på Stockholms Stadion det allra käraste minnet från karriären.
