Eric Lemming infriade högt ställda förväntningar i OS 1912 när han under Stadionveckans invigningsdag, 6 juli, tog guld i spjutkastning, bästa hand. Hans spjut flög 60,64 meter vilket hans värste konkurrent, finländaren Saaristo, inte kunde matcha. Senare samma år noterade Lemming på samma plats det allra första av Internationella Friidrottsförbundet godkända världsrekordet: 62,32. Lemming var då 32 år och var det tidiga 1900-talets store svenske idrottare.
Han var en multitalang som hade hela 23 olympiska starter bakom sig i fyra olika OS. Bäst var Lemming i spjut där han erövrade fyra olympiska guld i varianterna ”fri stil”, ”bästa hand” och ”modern stil.” (Då har vi räknat med de olympiska extraspelen i Aten 1906). Lemming deltog i OS 1900, 1906, 1908 och 1912. I dessa spel tävlade han i höjd, stav, längd, stående längd, tresteg, kula, diskus, diskus antik stil, diskus sammanlagt, spjut, spjut fri stil, spjut sammanlagt, slägga, stenstötning, femkamp samt dragkamp! Flera av dessa grenar är numera avförda från det officiella tävlingsprogrammet.
Idag låter det märkligt att en person kan briljera i så många grenar, men i idrottens barndom var det inte underligt att en idrottslig begåvning tog alla tävlingschanser som gavs. Eric Lemming, som föddes i Göteborg 1880, erövrade 25 svenska mästerskap i spjut, diskus, slägga och stavhopp. Före det första, av IAAF godkända världsrekordet, noterade han under perioden 1899-1911 världsbästa i spjut med bästa hand hela nio gånger – dessutom även nio inofficiella världsbästan i spjutkastning sammanlagt. Lemming uppskattades även för sina sociala talanger. Han var en levnadsglad och musikalisk person som älskade livets goda. Som pianist var han medelpunkten på många glada fester och charmade omgivningen med sitt soliga humör. Med tiden blev han även direktör för Systembolaget. När han avled 1930, 50 år gammal, var Eric Lemming djupt saknad av idrotts-Sverige.
