Fransmannen Jean Bouin var Frankrikes första framgångsrika långdistanslöpare. Hans idrottsliga inspiration kom från grekiska ideal. Kroppen skulle vara i form, redo för strid. Sommaren 1913 spenderade den 24-årige fransmannen en månad i Stockholm. Han hade återvänt till en stad där han året innan så när hade vunnit olympiskt guld på 5 000 meter. I en av den olympiska historiens mest dramatiska dueller fick han se den finske storlöparen Kohlemainen segade sig förbi och gå mot seger blott några meter från målsnöret.
Den 6 juli 1913 var Bouins fokus inställt på den lite udda tävlingsformen entimmeslöpning på Stockholms stadion. Han gjorde entré i en lång vit badkappa och åtföljdes av två tränare. Det imponerade stort både på de 7 000 i publiken och de de 26 konkurrenterna. Redan efter ett varv hade fransmannen skapat en lucka till större delen av fältet. När klockan ringde efter 60 minuter hade han varvat samtliga. Bouins världsrekord löd på 19 021 meter. Tvåan Stenroos från Finland noterades för 17 728 meter. Året därpå, 1914, utbröt första världskriget. Bouin stupade efter två månaders strider. Den 29 september gick han i spetsen för en fransk patrull som försökte återta en regementsflagga. Enligt franska myndigheter ska löparstjärnans sista ord ha varit: ”Leve Frankrike, hämnas mig!”. Bouins hjältedöd användes som moralisk propaganda och senare döptes många idrottsarenor efter den hyllade löparen från Marseille.
